lovikavantar

Gårdagen var en ren plåga att genomgå, så hemskt så det finns inte. Så overkligt att hjärtat slår fel, jag behöver väl inte säga mer än allt gör ont och det kommer så förbli. Jag förstår inte, och svar på frågor om Varför det kommer vi nog aldrig få. Efter flera år i skolan med dig och som vän, så kommer du alltid finnas inom mig. Du lever alltid kvar. Jag trodde du skulle klara att Linus lämnade oss, men du valde samma väg och jag förstår inte varför. Saknaden och sorgen efter dem var förstor och jag hoppas du inte lider lika mycket nu när du inte är på våran jord, jag hoppas du trivs och mår mycket med dina syskon Lina och Linus. Kvar lämnade du Love, nu är han ensam. Men vi ska leva med honom, och jag tänker på dina föräldrar så tårarna rinner, dom blir fler och fler. Du orkade inte, men himlen var inte värd dig än. Du som hade så mycket kvar att ge, du hade hela livet framför dig. Jag kommer aldrig förstå. Jag kommer aldrig få ett ärligt svar.

Det gör ont, och värre blir det..
Tack för alla stunder tillsammans med dig, sov gott min vän. Lisa Thagg <3

Igår gjorde jag ingenting annat än låg raklång i soffa, såsom i säng. Jag pratade knappt med nån och svarade inte i telefonen. Det kanske inte gör saken bättre, men det fanns inte ork och kraft. Innan klockan hade slagit 21 behövde jag lite sällskap och tog min fina cykel och hurtade mig neråt till Jenny och vi drack te och kikade på en dansk rysare. Tack för att du alltid ställer upp, du är toppen.

Nu blir det frukost/lunch av något slag tror jag, sen åker målarkläderna på för att det är fint väder och jag ska försöka måla färdigt idag, jag ska försöka få lite mer träningsverk att sedan vara glad över. Ikväll kommer Matulda hem och jag anser att ingenting passar bättre än ett film-maraton ikväll med dig. Vi måste nog prata av oss en hel del, rensa ur oss.
Nu ska jag ta tag i det här.. Jag gör ett försök.